verkligheten
jag lyssnar på mia skäringers vinterprat och får magknip av det hon säger. hon pratar om Gud och om att växa upp och om livet och törnarna man får. det gör att jag tar paus i pluggandet, en inte välförkänt sådan eftersom jag inte varit strukturerad idag. men lite har jag fått gjort. jag ser pluggig ut iallfall. och det är väl det som räknas ibland. och stjärnan får vara kvar och lysa upp hemmet. och påminna om julefriden och julundret. om hoppet.
men vinterpratet tar tag, ger mig ett knytnävsslag i magen av verkligheten som var hennes och som är många andra tjejers runt om i världen idag. av en verklighet som bröt ner personen för att bli någon annan, för att passa in i en mall av hur man ska vara. en mall jag varit och kretsat kring alldeles för länge. en mall, där man inte får vara sig själv utan man får vara som alla andra. se ut på samma sätt, uppföra sig likadant. inget uttrymme för personlighet eller egna åsikter. inget uttrymme för att se ut på ett annat sätt. men mycket uttrymme för att må dåligt. för att pressa sig själv till max. för att få sig själv att må dåligt. för att hata det man ser i spegeln.
men saker blir bättre. livet ändras. det svarta och mörka och jobbiga kan bli ljust. som en bukett tulpaner, blomma och spridda rätt känslor. lugn och frid. hopp. hopp inför framtiden och att det bara blir bättre. leva här och nu, och uppskatta att man blir äldre och visare och smartare. se verkligheten för vad den är, och kanske försöka förändra den.
Kommentarer
Trackback