sadface )):
det är en sak som smärtade mitt hjärta igår och jag måste bara skriva om den. för, hallå!!!! efter min korta skoldag som bara var en lektion tog jag båten till matilda för te och massa videoklipp på cobra starship och jag gillade det. sen så begav vi oss in till stan och knallade runt och hamnade tillslut på Espresso house där vi tillbringade ett antal timmar. och här kommer det som smärtar mig in. jag har alltid tänkt att det heter EXPRESSOHOUSE med ett X där S:et är. men så var inte fallet upplyste matilda mig om efter att ha skrattat och slagit mig varje gång jag sa fel. jag är fortfarande lite ledsen.
för det var så kul. på något sätt. men nu är mitt hopp i livet dött och jag ska gå och somna snart. för jag är trött och har inget annat val än att stiga upp imorgon och gå till skolan fastän det är studiedag och repetera med projektarbetspjäsens skådespelare. det smärtar mig nästan mer än att espresso house inte stavar sitt namn med ett x. faktiskt. för jag vill, och behöver, sova sova sova och bli frisk.
)): jag gör mitt sadface framför datorn, men ingen ser.
you and I both loved ..
Oh just remember the telephone works both ways
- jason mraz
när jag satte mig vid datorn, så trodde jag att jag skulle skriva något viktigt. jag hade en tanke och en ide att dela med världen men nu kan jag inte komma på vad det var. jag tror att det var något roligt, men jag kan inte komma på det. hjärnan är helt tom och jag tittar med ett öga på närbild med Stellan Skarsgård och det är intressant. han är dukitg även om jag inte sett honom i så mycket. det är konstigt hur jag bara ibland får en blackout liksom. för jag vet inte vad jag tänkte skriva?? och egentligen borde jag väl radera det här för det har ingen substans, men jag kanske säger något mellan raderna.
jag köpte två sjalar igår och jag är jättenöjd med mina köp. även fast jag inte ska köpa saker, så gör jag det i alla fall, men mitt köpförbud i grunden gäller kläder. punkt. jag ska inte handla kläder. och det är jättesvårt, men jag ska fixa det. är andra utgifter som ska betalas när jag får lön och studiebidrag.
men dom bäst spenderade pengarna, som jag inte har blivit av med än, är till en konsertbiljett. jag vet att jag är ganska ensam om att tycka om honom i min umgängeskrets, men jag gör det och jag tror inte att den kärleken till honom kommer försvinna. för han är så äkta! så varm och härlig och skriver så fantastiskt fina texter och snickrar ihop vackra melodier. och jag bryr mig inte om att en och annan ton är falsk, för han gör mig glad. hans musik gör mig glad och sånt måste man ta till vara på. satt och log för mig själv när jag fick höra om konserten och att han dessutom släpper ett nytt album i mars. det gör mig glad. och lycklig. mitt i all stress över allt, en stress som inte är stress-stress utan bara ren stress. saker som jag vet kommer hända, snart men inte jättesnart.
!!!! lycka. ibland slår den till som ett knytnävslag, men smärtan släpper efter ett tag ...
sorry he´ s mine ...
men nu ligger dom framför mig, i röran på mitt skrivbord. och jag är nöjd, en av filmerna kanske kändes lite onödig men jag gillar den och min lillasyster betalar halva så vad kan jag klaga på?! och skivorna är bra, och musik gör mig glad, så det är ju ett stort + på livets papper.
mina inköp: (för jag VET att ni alla är nyfikna på vad jag köpt, right??)
!! :)
Klockan är halv tolv och msn dog precis. Och det gör mig riktigt, riktigt irriterad för just ikväll ville jag prata med människor som jag tycker om för att jag är så glad. Jag sitter och äter pistachnötter och är så nöjd med min dag. För, ni kan aldrig gissa vad jag gjort !!!! (Okej, matilda och jeanette vet, men ni får inte säga något till alla andra för jag vill berätta, okej? Okej)
Det är såhär, att jag vill ha tag i ett manus som spelas på stadsteatern nu, mitt namn är rachel corrie, en pjäs som fick mig att verkligen inse saker och som fick mig att vilja göra saker jag vet att jag adlrig kommer att göra, men jag insåg dom... det måste ju vara bra det också. I ALLA FALL. Jag tänkte att jag ringer till stadsteatern för att kolla upp om man kan få tag i det, eftersom det är ganska nyskriven pjäs och så. Så jag ringde deras kundtjänst och fick stå i kö typ jättelänge, och sen kom jag dit och pratade lite och förklarade vad jag ville, och sen så kopplade dom mig till växeln som i sin tur kopplade mig till dramaturgen. Och jag tänkte, oj - vad häftigt det här är, egentligen. Nu till det roliga, eller. Det kommer snart. Den här dramaturgen gav mig numret till förlaget som var ansvariga för manuset för jag behövde deras samtyckte till att få det, rättigheter och sånt. Så jag fick ett nummer, till Danmark och jag insåg att om jag slog siffrorna på mobilen skulle jag komma till en dansk som skulle prata oförståligt och roligt och jag kände att jag kanske inte skulle göra det. Men sen tog något över och jag ringde. (först ringe jag jeanette och skrattade åt att jag skulle ringa till Danmark - för Danmark är hennes grej. Och Daniels.. haha)
Men jag ringde och samtalet innehöll mycket "öhh" och "ursäkta" från min sida och han, den danska killen var hur snäll som helst och sa att det inte var några problem och han bad om min mailadress och fick den och sa att han skickade den.
Och gissa vad som fanns i min inkorg när jag kom hem från jobbet????!!! Jag är bara offatbart glad för det känns häftigt. Att det gick. Och, ja. Det gör mig glad även fast mina nötter fastnar i tänderna. Nu ska jag börja läsa eftersom msn hatar mig och har valt att ta livet av sig hellre än att bli kompis med mig igen.
Psssssss. : D
the way you dance
och det enda jag tänker och hpppas på är att du ska logga in...
för jag saknar dig och behöver prata.
jag var så lycklig förut.
det är söndagkväll och jag överväger att vara vaken hela natten bara för att jag inte orkar sova. men jag vet att jag snart kommer ligga på huvudkudden med alla krav dundrandes i huvudet och försöka sova. så mycket som ska hända känns det som och jag vet att jag inte kommer orka med. jag vill bara ta allt i mitt tempo, och inte stressa upp mig inför saker i framtiden. och jag hatar egentligen att jag skriver blogg, för det känns som om jag bara gör det för att bekräfta mig själv med de kommentarer jag får, men det är nog inte hela sanningen. för jag skriver för att det är skönt och jag gillar det och jag skiter i om någon ens läser det och kommenterar för vad finns det att säga?
jag vet vad jag vill göra med mitt liv ... det är så självklart.
jag och jeanette var och såg en pjäs idag och det var längesen jag blev såhär berörd. mitt namn är rachel corrie gjorde ett så sjukt starkt intryck på mig att jag nästan blir lite rädd. för den handlade om en riktig människa! som levt, för bara några år sen men som dog kämpandes för det hon trodde var rätt! och jag önskar att jag också hade något sånt, som jag verkligen brann för på samma sätt. en fråga som berörde mig eller något som fick mig att agera mot allt som är värdelöst. för hon brann och hon gjorde det hon kunde för det hon trodde på och det gjorde ett sånt intryck på mig och hela vägen hem satt jag och tänkte vad vill jag göra. och jag vet det, även fast det är barnsligt och kanske lite töntigt och jag kommer säkert inte lyckas så vet jag endå vad jag vill. jag vill beröra människor. och jag vill göra det från en teaterscen. med strålkastarljuset i ögonen. jag vill skapa magi och förmedla något som jag vill säga. och jag vet att det är tufft. och att jag förmodligen inte kommer lyckas. men, jag vill göra något sånt av mitt liv. jag vill... göra något som gör skillnad. få människor att KÄNNA något. och oavsett om det blir av att stå på en teaterscen eller att hjälpa små sjuåringar lära sig läsa - så är det det jag vill. och jag ska satsa på det som bara den och försöka göra mig själv stolt.
jag ... jag vill bli någon som ... får beröra människor. med ord. med bilder. med tystnad. med musik. jag vet inte riktigt, men jag vet att det är det jag vill. jag vill få folk att känna något. och jag kommer väl säkert ändra mig och så och allt kommer vridas till det oigenkänliga, MEN just nu vill jag bara göra något som jag är stolt över och som människor ser på med intressanta ögon, och inte bara ser utan känner.
!!!!
and so it is, just like you said it would be. . life goes easy on me, most of the time
men det är bara en termin kvar, och inte ens det får mig att bli spänd inför den nya terminen. visst är jag lite spänd och nervös, men det är jag alltid inför en ny termin, och visst kommer det säkert vara roligt också. men, själva grejen att lovet är slut och att skolan börjar... känns fruktansvärt segt.
idag tänkte jag på hur dålig jag är, egentligen, på att hålla kontakten med folk. det blir typ msn och när jag inte pratat med en person på jättelänge känns det dumt att helt plötsligt bara säga hej för att sedan följa upp med en lite konstig konversation.
och just nu, så tänkte jag ringa en kompis men jag orkar liksom inte. för jag vet inte vad jag ska säga. på de enklaste frågorna så känner jag att jag inte kan svara enkelt utan jag.. jag vill berätta för dig. hur det är, på riktigt. bortom det krystade jo, jag mår bra. jag har så svårt att lyfta luren, även om jag verkligen vill prata med en person. bygger upp konversationen i huvudet och så blir den inte bra och då tänker jag att jag struntar i att ringa. och det är ju korkat. för man kan inte veta sånt innan och om man alltid tänker så, så kommer väl konversationen se ut så när man väl ringer, för att man blir så låst i det man redan byggt upp. och den här terminen.. jag..j a .. j a g v e t i n t e !
vi drömmer om hur allt ska bli, när farorna har gått förbi.
för att jag tror att år 2007 var bra. för att jag faktiskt gjorde en hel massa roliga och fina saker och umgicks med fint folk. för att folk älskade och att solen gick upp även de gråaste dagarna. för att kossorna fortsatte gå i hagen vid landet och att Mäsinge stod kvar där det skulle och välkomnade mig dit efter sommarens konfaläger. för alla de fina människor jag mötte och för alla fina stunder jag fick. för att jag åkte týp alla attraktioner på grönan trots min rädsla. musiken ! skorna ! kläderna! svetten rann under konserter, men livet var bra. för det mesta. det känns som om det iallfall var bra. just nu, när jag sitter med musiken på högsta volym och ser på mitt stökiga rum. för att vi gick på bio flera gånger och såg roliga filmer. för att jag skrattade så att jag fick ont i magen. för att jag insåg vad jag nog innerst inne vill göra med mitt liv. för att jag lärde mig lyssna på andra. för att jag blev trummis i Like pixie dust. för att jag bodde i London. för att jag blev tillsammans med Robin. för att du förstod. för att jag klippte håret. för att jag vågade lita på och älska. för att jag ... för att jag känner en gnutta hopp inför år 2008. 
