Linda Maria

Okänt nummer ringde mig på mobilen under fredagens avslutning med filosofiklassen. Vi satt i det grön gula gräset i lumaparken, lärarSpiridola hade precis pratat betyg med mig och jag var nöjd med mig själv när mobilen ringde. Det okända numret tillhörde föreståndaren på folkhögskolan jag sökt till och han ringde för att berätta att jag kommit in på deras linje "teater på turne". Jag blev så chockad att jag knappt fick fram ett ljud. Jag hade faktiskt inte trott att jag skulle komma in eftersom intagningen inte gick så bra. Men jag känner att jag vill gå där och jag ska nog gå där. Det verkar så bra och roligt och jag kom in. Jag kom in. En del samtal till vänner och familj följde, och tårarna i ögonen ploppade fram av chocken. För jag... Ja. Shit.

Så just nu mitt i alla kaosartade grejer som ska fixas sitter jag och känner stolthet. Lite ledsen är jag på ett sätt eftersom det är så definitivt att jag lämnar Stockholm. Först till sommaren, och sen till hösten. Låt oss hålla kontakten! Men jag vill sticka och det här är nog det jag vill göra. England kan vänta... Men studenten närmar sig och jag känner så blandat inför den att jag inte riktigt kan beskriva det på något annat sätt än att det känns galet till alla som frågar. Och det gör alla.

Och nu har jag något att svara när folk frågar vad jag ska göra i höst. För jag tror det blir teater i skåne. Det blir bra! Jag tror det. Det är det jag vill. Jag känner det för.. ja. jag tror det är rätt grej för mig.

Jag kom in... Jag är glad över det, men lite rädd. Jag är mest rädd för att tappa bort alla i sommar och sen till hösten, det skulle förstöra min glädje. För jag har fina vänner som jag inte tänker förlora. Så tro inget annat än att jag kommer försöka, och inte bara försöka utan se till att vi håller kontakten i framtiden. Jag tänker inte släppa er. Just so you know...

Hej!

Hur mår du? Jag mår ganska bra. Har för stunden ont i magen och lyssnar på musik och just nu är låten sorlig så jag nästan får en tår i ögat, men bara nästan för jag är tuff. (eller, nej det är jag inte, men jag vill gärna framstå som det) Tiden går fort när man har roligt sägs det, och det får mig att tänka på - ska man ha tråkigt istället? För om man har tråkigt går tiden långsamt, men då är det inte kul och det är ju roligare att leva när det är kul?! Så, på ett sätt gillar jag att tiden går snabbt men på ett annat gör det mig rädd. Studenten är bara en och en halv vecka borta och alla pratar om den. Inklusive jag själv. Men det är en stor grej. Något man bara gör en gång i livet och därför är det en stor grej.

Veckorna har bara rullat på och i tisdags var vi och kryssade med klassen och hade kul och sen sov jag hos matilda och såg en film... två filmer och åt cornetto. Sen satt jag periodsvis på hennes balkong eller låg i hennes säng och tänkte och såg hur mörk och vacker natten var. Sen... Ja, vi grillade hos Daniel i fredags efter mycket om och men och min onda sida kom fram i kubb. Jag kan vara världens tävlingsmänniska och det fick de andra minsann uppleva. Även Daniel som var i samma lag som jag fick ta emot lite dryga kommentarer. Men jag hade kul.

Föreställning i veckan, kom och se den. Den blir nog, bra! Tillslut. Jag tror det någonstans. Och sen är det Malin som tar studenten och helg med dramaten (ELLER HUR!) och sen är det måndag och tisdag och sen student. Nu kom jag in på det igen. . oh well. Nu ska jag dansa och borsta tänderna. Något jag tycker är kul och som gör mig glad över att jag inte har kameror som filmar mig.

Later !!