Linda Maria

lycka, svett och ett par tårar kan nog sammanfatta min lördagkväll. för att stå inträngd bland tretusen människor, med full uppmärksamhet på den gnistrande konfettin som exploderar från scenen i form av musik och dans från en popkung kan inte mätas med något. jag kan inte beskriva den känslan av total närvaro som fanns i arenan, fryshuset igårkväll mellan åtta och kvart över tio.

jag tror jag var lycklig då, jag var det. när jag dansade till tonerna, när jag stampade i takt med trumman, när jag sjöng med i låtarna och skrek sönder halsen i andra låtar, när min sjal höll på att kväva mig - då var jag lycklig. och när han exploderade om och om igen kunde jag inte göra något annat än att blunda och lyssna.

vad jag bryr mig om nu
är att se som i slowmotion
hur du går sönder inuti
så som jag gjorde det

Det här med blogg alltså. Ganska ofta funderar jag på varför jag bloggar. Mitt liv är ju inte jätteintressant liksom. Jag går upp om mornarna, jag går oftast till skolan, jag umgås med kompisar, jag jobbar, jag sover. Jätteintressant, verkligen. Vore mycket roligare om jag kunde
skriva om när jag besegrade en alien som såg ut som en sköldpadda fast ond, eller om jag kunde presentera något jättehippt märke som ni ALDRIG hade hört om förut. Eller, om jag var känd och skrev om mitt turneliv. Men istället. Hej, Linda. Arton år. Lever ett fett vanligt och ganska tråkigt liv. Kul att läsa om? Ja, tydligen. Eller, bara ett tidsfördriv? Ja. Jag tror på det mer.

Helgen var iallafall hur bra som helst, att bara komma bort lite och träffa en fin vän, att se bra band och upptäcka skön musik. att sitta sent på natten och se film och äta fruktsallad och bara kasta ur sig lite kommentarer om snygga killar. att drömma. att hoppas. jag vill tillbaka dit och samtidigt inte för mitt liv är här och jag måste väl lära mig leva det lite bättre.

Jag är helt enkelt inte på humör för något alls, förutom att se videos på youtube och få tårar i ögonen av bra bra bra låtar!!! men det är jag inte på humör för heller, för då blir jag bara känslosam. dem här låten är iallafall fantastisk: