finaste grejen

det här kortet fick jag av en kille på tunnelbanan.
för att börja i rätt ordning.
jag hade lite klädkris och allmän opepp på utseende imorse och begav mig småtrött till jobbet. tunnelbanan gick vid halvtio, och jag hade min röda kappa och blå sjal. gick på och satte mig ner. titta mig omkring, gäspade. såg en kille som tittade på mig men trodde jag inbillade mig. killen i fråga var rätt stilig, och han tittade. log. tittade bort. ut genom fönstret. tittade och log igen. och så höll det på. han pratade kort i telefon och då avslöjades världens finaste leende. jag visste inte om jag inbillade mig, men det var fint. vi log lite mot varandra.
sen kom vi till odenplan.
och han skulle tydligen gå av.
men istället för att gå till dörren direkt kom han fram, sa "ursäkta mig" och räckte fram ett kort.
det kortet ni ser på bilden.
och jag dog. det var så himla fint. visste inte vart jag skulle ta vägen. vi tittade på varandra ännu en gång, log. sen gick han av. och jag vet inte alls vem han var. det är lite tråkigt.
men. vilken grej. det händer ju bara inte. men idag hände det. och det gjorde min dag.
precis vad jag behövde och lite till.
helhäftigt!!

Kommentarer
Postat av: Elin

WWWOOOOWWW ! Värsta film-momentet ju! Så himla fint! Blir alldeles lycklig i själen. Sånt här händer liksom inte i verkligheten och så gör det det!!!!

Postat av: Karin

Ooooh! Dags att göra en efterlysning?

Trevlig blogg du har förresten. =)

2011-09-18 @ 14:16:30
URL: http://karinpanyaaventyr.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback