Linda Maria

tillbaka från wales och jag är så rackarns trött. ett hundratal ungdomar, massa goa ledare och en vacker plats gjorde inte att helgen blev enkel. har varit ganska kaosartat och jobbigt och drygt, men samtidsigt väldigt fantastiskt. många av ungdomarna som inte var kristna innan, mötte Gud och blev intresserade, och många fick nya vänner och hade kul. men sen har vi ledare skrikit halsarna av oss, sovit max sju timmar under hela helgen och varit överallt för att ha koll.

men vilken helg! det här är något jag vill ta till sverige. inte folket härifrån, men själva grejen. här går kyrkan ut i förorterna! dom tvingar ingen att bli kristen, men alla ledare är så dom är öppna för det om ungdomarna frågar och det gör dom ofta. typ, varför vi forfarande vill vara med dem när dom uppför sig som de gör. blir en häftig grej för dem att se att vi vill ha med dem att göra, även om dom inte förstår varför. så jag är himla nöjd. supertrött och ska upp och jobba från halv åtta imorgon. men det var värt det! har byggt relationer med några fina tjejer och fördjupat relationerna till några andra. sen finns det alltid folk som inte lyssnar eller respekterar en, och det får man jobba med.

efter detta år, och jobbet i firth park är jag så redo för en sommar på transtrand. tjugo stycken konfirmander kommer bli lätt som en plätt jämfört med dessa galna förortskids som sparkar inte dörrar och ansikten på varandra. men jag gillar dom och kommer sakna dom, för dom har så himla mycket potential!

nej, nu ska jag gå och lägga mig faktiskt! bara en kort rapport. jag lever!