Linda Maria

 igår var jag på teater trots bristande ekonomi och trötthet och magont och huvudvärk och jag vet inte allt. men jag är glad att jag gick för jag gillade pjäsen. det var något med den som.. jag vet inte vad det var, men den var bra. det är hur häftigt som helst att se en skådespelare på scen och jag börjar önska att jag kommer hamna där en vacker dag. stå och iklä mig rollen som en annan människa, och spela den människan så pass bra att man berör människorna som betalt pengar för att komma och titta. Det är det jag vill, med mitt liv. egentligen. tror jag. men jag vågar inte riktigt tro på det och hoppas på att lyckas, att bli något, för jag har för dåligt självförtroendet och lider nog en ganska stor brist på talang för att nå någonvart med mitt skådespeleri. men man kan ju få drömma lite, och önska och hoppas och föreställa sig och längta och .. beundra de som gör det och som gör det fruktansvärt bra.

                                                                       
                                                                              
det var en trevlig kväll och jag är glad och stolt över att jag inte lät mina ögon slås igen för då skulle jag gått miste om mycket magik. var ganska intressant att bara lyssna också, men eftersom min hjärna höll på att säga "linda, sov lite, det är lungt" så var jag tvungen att öppna dem igen.

och föresten, igår gjorde jag en så pinsam och rolig och knäpp sak att jag var tvungen att skaka på huvudet åt mig själv och le urskuldrande  mot mig själv och mot alla andra.