tack & hej!
Kära, kära, KÄRA blogg.se.
Det här kanske kommer som en chock, det kanske till och med känns lite orättvist efter så många år tillsammans, men jag kan inte hålla på såhär längre. Vi har haft många år ihop. Många fina stunder som jag kommer bära med mig när jag nu går vidare i livet och söker nya utmaningar. Men, jag måste ha förändring. Jag kan inte stanna kvar i det gamla bara för gamla tiders skull. Ibland växer man isär och det känner jag att vi, du och jag kära blogg.se har gjort.
Så därför gör jag slut.
Du kommer alltid finnas kvar som ett kärt minne och en plats dit jag (och mina läsare) kan gå för att undersöka vad som hände den unga LindaMariaMartinson när det begav sig. Men från om med nu får man söka sig vidare till en annan domän. En ny! En fräsch! En mer satsig & riktig! hemsidan att lägga på minnet är lindamariamartinson.se. klicka in där för allt i världen så möts vi i mina inlägg om teater, socionomstuderandet och kaffekoppar.
Kära blogg.se.
Hejdå!
en vanlig dag med ovanlig huvudvärk
har sedan i förra veckan varit hiskeligt seg. första dagarna berodde det på feber och allmänt sjuk kropp, nu på efterdyningarna av nämnda sjukdom. men det blir bättre. måste bara lära mig att sova om nätterna och inte skriva. ett manus börjar ta form och inpsirationen verkar kicka in sent på kvällarna.
önskelista:
- en vitlökspress
- en fin vattenkokare
- senapsgula strumpbyxor att ha till alla mina tusen svarta klädesplagg.
stirrar in i väggen
Idag!
en fin dag på ön.
söndagmorgon
ni vet den där känslan av lite melankoli blandat med seghet blandat med lycka?! den konstiga blandningen av känslor som gör att livet känns lite som en film eller teaterpjäs. När man vandrar runt på Stockholms gator med sitt eget utvalda soundtrack i öronen och gatlyktorna kastar skuggor efter en där man går och går. Händerna i fickorna i brist på de vantar man glömde ta med, håret ruffsigt och i te alls sådär fint som det var när man gick hemifrån och tankarna som snurrar.
Lite så känns det ibland. Lite så var det igår.
musik.
EP finns på spotify!
och så ett band jag ej sett live. men som fångar och fängslar med musik till vackra diktord och skapar magi.
mando diao.
wow
världens finaste
fantastisk helg på så många sätt. en oerhörd tacksamhet över fina vänner och människor som jag kan vara mig själv med med alla mina tönterier och fånigheter och som kan få mig att må bra och trivas. i helgen har det brunchats, varit på gospelkonsert, druckit gott vin, kalasat och kyrkat. sen en seg och härlig söndagseftermiddag med fint folk och en vegetarisk moussaka som la sig fint i magen. solsidan och soffhäng och te och kanelbulle. promenad i regn. samtal om livet. om drömmar. om vad man vill. vem man är.
och idag är det måndag.
jag skulle egentligen pluggat nu på förmiddagen men blev bara två sidor lästa. får ta igen det imorgon.
ska iväg på föreläsning alldeles straxt.
mycket är så fint i livet! mycket är så bra. det känns tryggt och bra.
FIN HELG!
hej alien
ögonblick
en sån där dag.
det regnade imorse och jag spenderade några minuter med att titta på regndropparna som bildade kanaler på mitt fönster. bara för att jag kunde. det som brukar ta en timme tog en kvart, alltså att klä sig och packa väskan, så jag hade tid över. så det blev regn-dropps-observation.
saker som hände igår:
en fin vän bodde på soffan och vi pratade om livet.
solsidan sågs och det var rätt så kul faktiskt.
mat lagades för hela veckan.
paus togs från plugget och hjärnan andades ut och var bara tyst.
musik lyssnades på, kan inte slita mig från FIrstAidKit och Goodbye Lenin soundtracket. det sistnämnda spelas nu också och är perfekt pluggmusik.
det finns mycket att se framemot i höst. besök av vänner, konferens med vänner och utflyktshelger TILL vänner. Bollnäs - det ska bli kul att ses! England - jag hoppas hoppas hoppas kunna komma för jag saknar dig! om jag inte komemr så är det inte för att jag inte älskar dig, för det gör jag. utan för att livet är livet.
annars. skittenta skrevs i onsdags och det gör mig opepp. men så är livet. ibland.
vila - plugga - vila - plugga
hej och hå vilken dag! vilken vecka. förkylningen har tagit kroppen i besittning men helledig kan jag inte vara. har varit i skolan och jobbat och spelat teater och idag säger kroppen ifrån på allvar. tur då att man kan vara hemma och plugga. har pluggat - pausat - pluggat sen jag vaknade och ska snart ut och få lite luft. bror och svägerska har flyttat nära så jag och svägerskan amanda ska ut och promenera lite i solen. få lite solenergi och lite luft. kan behövas.
i helgen kommer ELIN hit! hurra. då är jag frisk. men idag ser jag ut såhär och snart ska tjocktröja och vindjacka på. och skor såklart. sen ut i skogen!
tillbaka till skolan...
oerhört opepp.
men kursen verkar intressant iallafall. mycket att göra och läsa och svårt att åka bort till Grekland (men det ska gå!) och så. men det blir nog bra.
mitt rum och hur det faktiskt är ordentligt städat! (äntligen)
efter en sommar av Berlin och Transtrand och Skåne och Göteborg och festival och en vecka i England. så såg mitt rum ut som kaos och kändes kaos i möbleringen. jag måste göra om ibland, det riktigt kliar i fingrarna. nu sitter jag i mitt nystädade rum, sängen är bäddad och jag gillar det. det känns bra. fint! (jättefint!) och allt är genomgånget och kläder ska skänkas bort och massa skräp har slängts. vilken dag det var igår. det var jag och musiken och kaoset. men så blev det bra också!
nu går det att andas liksom.
nu blir det snart cykeltur i det osäkra vädret, det luktar regn, in till stan för kaffe med fina C som jag knappt sett i sommar. och i kväll blir det 25 års firande av min bror.
England. Sverige
i Sverige igen. Landad. Trött av resandet, trött av dålig sömn.
Men, så otroligt tacksam. För England. För vännerna där. För landet som alltid välkomnar. För bröllopet. För omtanken. För skratten. För nya vänner och gamla vänner. Tacksam att det inte hänger på hur ofta man träffas utan på hur bra vänner man är.
Trygghet och kärlek, det har denna vistelse varit präglad av. Dagarna i London med Amanda, kaffe på mysiga cafeer, musikal och planlöst vandrande i storstaden. Sushi på samma ställe som Peter Jöback (!!) och drinkar i sommarkvällen. Sheffield med allt folk där. Middagar. Samtal. Oändligt antal koppar te. Glädjetårar över efterlängtade möten, tårar över hur vackert äktenskapet är.
Jag är tacksam helt enkelt.
