Linda Maria

Imorgon har jag varit här en vecka. Det är konstigt hur snabbt tiden går och hur mycket som hinner hända. Och, att jag redan känner mig väldigt hemma. Det känns naturligt att vandra runt i stan, naturligt att bo i det lilla röda tegelhuset. Det är fortfarande mycket som är oklart och läskigt, men det är väldigt skönt att det känns bra att vara här och att jag inte ligger och gråter och längtar hem. Visst kan jag längta hem, men jag trivs här. Det är här jag ska vara, och vissa saker har börjat klarna och andra kommer göra det. jag försöker leva i det, och inte oroa mig så mycket för jobb och annat. Jag vill ha lite tid att landa här först bara, komma in i studierna och lära känna människorna och staden – sen får det andra komma.

Veckan som gått har varit bra, men samtidigt lite överväldigande. Väldigt mycket nya människor och nya intryck – och att försöka få bukt på engelska och svenska tankar som mixas i hjärnan har gjort att jag varit väldigt trött. men det kommer nog också ge sig med tiden, engelskan blir mer och mer naturlig och jag försöker prata så mycket jag kan och släppa tankarna på att jag kommer skämma ut mig. Det är svårare än vad jag trodde innan jag kom faktiskt. Att prata engelska. Jag har alltid sett mig själv som ganska duktig på det, men nu inser jag att det mest har varit när man haft svenskar att jämföra sig med. Nu är jag omringad av engelsmän och det gör det svårare – men det ska sägas, engelsmännen är väldigt trevliga.

DET är något som är fint med England, och speciellt Sheffield. Igår var det en kille som sa att Sheffield är känt för att vara en trevlig stad, och det stämmer. Expediter (de flesta) är väldigt vänliga och det känns inte som om man blir påhoppad så fort man går in i en affär, och alla säger ”Love” till varandra, vilket låter väldigt fint.

I fredags blev jag inbjuden att vara med på ett möte för uppstart av en ny grupp i kyrkan med fokus på att uttrycka sig konstnärligt, och eftersom jag är intresserad av sånt, kände jag att det var en bra grej. Så igår morse träffade jag ett gäng människor hemma hos en tjej som heter Jodi (som är väldigt cool och har ett eget teaterföretag jag kanske kan volontärarbeta lite i) och vi pratade om vad vi kan göra och så. jag pratade inte så mycket, men jag lyssnade och det känns bra. Det är nog en av de saker jag ska vara involverad detta året, och se om jag kan hitta fler som är sugna på att spela teater i kyrkan och ute i stan.

Och idag var jag i kyrkan och upplevde min första gudtjänst i St.Thomas curch. Och det var bra, väldigt mycket nya ansikten men det är ju inget nytt, och rolig ordning i gudtjänsten med kaffe i mitten av allt, men jag gillade det. Jag ska se om de behöver någon hjälp med söndagskolan här, för det är något jag skulle gilla. Kyrkan har för övrigt två gudtjänster, en på morgonen och en på kvällen vilket passar perfekt för de söndagar som sängen lockar mer än kyrkan.

Här är lite bilder på hur det ser ut här.
                

so, this is my house and my room.