vad jag bryr mig om nu..
jag saknar människor. ni vet, människor som det allt är självklart med - som man inte behöver anstränga sig för att lära känna. har verkligen träffat guldkorn människor här, och kommer nog träffa ännu fler. men jag saknar bara att hänga med folk som känner mig utan och innan. inget stort problem direkt, men det har slagit mig de senaste dagarna.
annars. denna vecka är det esyweek och vi har inga lektioner. jag har spenderat veckan med att dela ut cvn, dricka kaffe (massor!) och hänga med folk. har kanske inte blivit jättemycket häng, men lite. puben. café. bio. så det har varit en trevlig vecka. det gör mig bara lite frustrerad att inte ha jättemycket att göra, inte ha något jobb att träffa folk genom. för det finns absolut en möjlgihet att snöa in i kyrkan och jag vill inte göra det. det är en fantastisk plats, men.. man behöver verkligheten också.
på lördag ska jag hålla i teaterworkshopen. jag är förväntansfull och ser hur mycket teatern är värd för mig. och det är ganska så jättemycket. nu ska jag fortsätta lyssna på musik och prata med fina vänner. tackgodegud för skype, facebook och msn. har just avslutat ett en och en halvtimmes samtal med fina caroline. helt jättekul att prata minnen och framtid och nutid. jag gillar´t.
hejdå. vem du än är??
Ja men eller hur! Det är nästan tur att jag precis bott "ensam" i Linköping i ett år, så jag är lite van vid att inte ha kompisar runt mig hela tiden! För det är verkligen inte samma sak att hänga med en massa nya människor som att hänga med människor man redan känner. Men det är klart att man saknar sina vänner, och det är ju bara bra!
JAG SAKNAR DIG, darling!