Linda Maria

sista dagen på den första månaden på det nya året (det var ju kul formulerat linda) och jag sitter i vårt vardagsrum. magen är mätt efter tomatsåsig pasta och tomater och humöret är uppåt efter fina vänner och skratt och omflyttning i vardagsrummet. nu ser det helt annorlunda ut, och jag gillar det. från där jag sitter nu, i soffan ser jag ut över havet, till danmark. det känns lite häftigt faktiskt. så nära.

nu rusar tiden på. ikväll kommer det folk hit för att fira att elisabeth blivit tjugoett och imorgon är vi ett gäng som ska medverka med ett drama på en gudtjänst en bit härifrån. sen drar veckan igång med repetitioner och vardagslivet. så mycket vardag det kan bli på en folkhögskola.

hela lägenheten luktar kakor och jag funderar på att baka något. bara för att. det är kul. och mysigt. eller gå ut och se när solen försvinner ner bakom danmark. kanske både och?!

När allt är svart och tomt och ensamt, så finns dom andra där. De som kämpar lika mycket som jag, men utan att göra så stort väsen av det. de som är lite bakom, påväg mot en för att hjälpa en igenom. Hjälpa mig mitt i det jobbiga.

Tomhet. En slags känsla av att vara ensam på det stormiga havet. Ensam med sig själv och sina tankar och sin besvikelse över att havet inte är lugnt och vackert och att livet inte är som i sagorna.

Och där kommer de andra. De som finns där, de som också har det stormigt. Vi är i stormen tillsammans. Alla. Mer eller mindre ensamma. Och om man stannar upp och inte tänker på ensamheten, tomheten och känslorna som vill dränka en, så finns färgerna där. Skönheten och ljuden och spänningen.

Man är aldrig helt ensam, även om det känns så ibland. Stormen kanske aldrig tar slut, men havet stillas ibland av ett lugn och några små ord.

"Allt kommer att ordna sig. Du är inte ensam."

det är inte nattsvart. Det är färgsprakande och vackert även när havet inte gör som jag vill. Det är inte jag som bestämmer, och ibland måste man släppa taget och bara följa med. Se vart man hamnar. Lita på att det blir bra tillslut. Att allt löser sig. För det gör det, ofta. Bara man inte gräver gropar i tankarna och går vilse i gångarna i hjärtat. Att lita på att livet vill en väl och älskar en. Att ibland tillåta sig att släppa taget och bara ta ett djupt andetag och blunda och låta andra föra en i hamn. Låta andra älska en. Släppa in folk och låta dem hjälpa dig igenom. Förbi.

när allt är svart. Och tomt. Och ensamt. Så finns det ljus i det svarta, färg i det som ser dött ut och tomheten är inte tom och ensamheten är ingenting som spelar någon roll. För man är aldrig ensam.

Vi är fler. Och det syns inte alltid, men vi hjälper varandra. Vi hittar en väg ur det jobbiga. Vi hjälps åt att se färgerna som gör havet skummande, istället för att se det som kan bli vår undergång. Vi väljer det positiva, det ljusa och vackra. Vi försöker.

en lördag som börjar med sovmorgon och skön soft frukost vid teven, dock med magont. men det fungerade. efter lite spagetthi och pastasås begav vi, jag och elisabeth, oss in till staden för att leta present till hennes framtida svägerska. väl där sprang vi ut och in i en mäng affärer innan vi hittade en bra gåva. MEN något som hände innan vi var klara i affärerna var detta. jag har lovat mig själv att inte köpa så mycket kläder. och det har jag hållit. men, nu. ja. jag har letat efter en svart tunn kofta. och den har inte funnits att hitta. inte ens mina föräldrar hittade en som julklapp så jag har gett upp. men igår. så hittade jag den. precis den jag letat efter. och den var så billig.hundratjugofem kronor. och jag köpte den inte. och jag är stolt.

sen så drack vi kaffe på xpressohouse och marie kom och vi begav oss till dunkers kulturhus och jazzlördag. väldigt fin och härlig musik och ett skönt avbrott på dagen. sen fick jag vänta på bussen i tjugofem minuter. då var jag inte så glad. men det blev bättre. jag kom hem och fick i mig mat och såg på vänner och satt och förberedde mig mentalt för den galna musikfesten en bit härifrån.

så jag fixade mig. marie fixade sig. vi satte oss på bussen och åkte. och kom dit. och vi var fyra personer... men efter en stund droppade resten av musikarna in och det blev riktigt trevligt. mycket prat, skratt och dans och en sen natt.

och nu. har jag ätit scones och duschat och känner mig relativt fräsch.
söndag.