Linda Maria

Okänt nummer ringde mig på mobilen under fredagens avslutning med filosofiklassen. Vi satt i det grön gula gräset i lumaparken, lärarSpiridola hade precis pratat betyg med mig och jag var nöjd med mig själv när mobilen ringde. Det okända numret tillhörde föreståndaren på folkhögskolan jag sökt till och han ringde för att berätta att jag kommit in på deras linje "teater på turne". Jag blev så chockad att jag knappt fick fram ett ljud. Jag hade faktiskt inte trott att jag skulle komma in eftersom intagningen inte gick så bra. Men jag känner att jag vill gå där och jag ska nog gå där. Det verkar så bra och roligt och jag kom in. Jag kom in. En del samtal till vänner och familj följde, och tårarna i ögonen ploppade fram av chocken. För jag... Ja. Shit.

Så just nu mitt i alla kaosartade grejer som ska fixas sitter jag och känner stolthet. Lite ledsen är jag på ett sätt eftersom det är så definitivt att jag lämnar Stockholm. Först till sommaren, och sen till hösten. Låt oss hålla kontakten! Men jag vill sticka och det här är nog det jag vill göra. England kan vänta... Men studenten närmar sig och jag känner så blandat inför den att jag inte riktigt kan beskriva det på något annat sätt än att det känns galet till alla som frågar. Och det gör alla.

Och nu har jag något att svara när folk frågar vad jag ska göra i höst. För jag tror det blir teater i skåne. Det blir bra! Jag tror det. Det är det jag vill. Jag känner det för.. ja. jag tror det är rätt grej för mig.

Jag kom in... Jag är glad över det, men lite rädd. Jag är mest rädd för att tappa bort alla i sommar och sen till hösten, det skulle förstöra min glädje. För jag har fina vänner som jag inte tänker förlora. Så tro inget annat än att jag kommer försöka, och inte bara försöka utan se till att vi håller kontakten i framtiden. Jag tänker inte släppa er. Just so you know...