Linda Maria

Klockan är halv tolv och msn dog precis. Och det gör mig riktigt, riktigt irriterad för just ikväll ville jag prata med människor som jag tycker om för att jag är så glad. Jag sitter och äter pistachnötter och är så nöjd med min dag. För, ni kan aldrig gissa vad jag gjort !!!! (Okej, matilda och jeanette vet, men ni får inte säga något till alla andra för jag vill berätta, okej? Okej)

Det är såhär, att jag vill ha tag i ett manus som spelas på stadsteatern nu, mitt namn är rachel corrie, en pjäs som fick mig att verkligen inse saker och som fick mig att vilja göra saker jag vet att jag adlrig kommer att göra, men jag insåg dom... det måste ju vara bra det också. I ALLA FALL. Jag tänkte att jag ringer till stadsteatern för att kolla upp om man kan få tag i det, eftersom det är ganska nyskriven pjäs och så. Så jag ringde deras kundtjänst och fick stå i kö typ jättelänge, och sen kom jag dit och pratade lite och förklarade vad jag ville, och sen så kopplade dom mig till växeln som i sin tur kopplade mig till dramaturgen. Och jag tänkte, oj - vad häftigt det här är, egentligen. Nu till det roliga, eller. Det kommer snart. Den här dramaturgen gav mig numret till förlaget som var ansvariga för manuset för jag behövde deras samtyckte till att få det, rättigheter och sånt. Så jag fick ett nummer, till Danmark och jag insåg att om jag slog siffrorna på mobilen skulle jag komma till en dansk som skulle prata oförståligt och roligt och jag kände att jag kanske inte skulle göra det. Men sen tog något över och jag ringde. (först ringe jag jeanette och skrattade åt att jag skulle ringa till Danmark - för Danmark är hennes grej. Och Daniels.. haha)

Men jag ringde och samtalet innehöll mycket "öhh" och "ursäkta" från min sida och han, den danska killen var hur snäll som helst och sa att det inte var några problem och han bad om min mailadress och fick den och sa att han skickade den.

Och gissa vad som fanns i min inkorg när jag kom hem från jobbet????!!! Jag är bara offatbart glad för det känns häftigt. Att det gick. Och, ja. Det gör mig glad även fast mina nötter fastnar i tänderna. Nu ska jag börja läsa eftersom msn hatar mig och har valt att ta livet av sig hellre än att bli kompis med mig igen.

Psssssss. : D