about a burning fire ..

klockan är kvart i ett och det är officiellt tisdag. blindside är på och just nu dunkar "pretty nights" ut ur högtalarna. jag ska till jobbet om ett antal timmar. men nu sitter jag vid datorn, pratar med en god vän och funderar över livet. vad ska jag göra?! känns som om alla börjar klura ut det lite smått och jag önskar att jag visste helt och säkert. men, på samma gång inte. för jag vet vad jag vill göra. jag vet bara inte hur jag ska göra det. och jag har insett mcyket om mig själv ikväll, saker jag vetat, men inte velat se. poetiskt, eller hur??

nu återstår en vår där jag ska klämma in en hel del roliga saker och jag ska föröska få pengarna att räcka till och tiden att inte försvinna. än så länge är några datum inprickade men det kommer väl fler. jag hoppas det. och jag hoppas att jag kan prioritera bättre och verkligen lägga undan en del av det jag tjänar till hösten. för det är lätt hänt att pengarna bara försvinner på onödiga grejer. har en budget för nästa månad, och ska se till att hålla den. och jag ska söka skolor. och föröska hitta vad jag ska göra i höst.

det är mitt mål!

för att det börjar bli vår

för att våren snart är här. den kommer krypandes och asfalten är torr och barnen leker utomhus och jag går i mina vita nya och fina skor och solen skiner och snart kommer himmelen vara blå och då vill jag flyga drake! åka ut i skärgården! bada! äta glass! bara vara. för våren gör mig glad och lycklig och jag känner att allt känns mycket enklare och mindre komplicerat när solen skiner och det inte ligger snöslask. när gruset knarrar under fötterna och himmelen är blå och när solen går ner senare och får himmelen att glöda.

   

- helt  f a n t a s t i s k t !!!!!!!!

jag är en rockstjärna!

Det känns fett konstigt att vara tillbaka I skolan igen efter två veckors uppehåll. Och det känns redan som om jag varit tillbaka i hundra år, allt går i samma takt - samma rytm. Dag ut och dag in. Men det är väl bra på något sätt, antar jag.

MEN, igår!! Så hände något. Efter skolan traskade jag trött med Matilda först till konsum där proviant inhandlades, ostkakor och marylandcookies, och sen tog vi båten över till andra sidan. (jag gillar det, den andra sidan. Låter som de dödas sida. Haha, iallfall) på båten stötte vi på en lärare och satt och småpratade resan över. Blir alltid lite krystat på något sätt, men Matilda pratade på och jag kunde mest bara sitta och le. Sen så sa vi hej då, och gick upp till lägenheten. Väl där, var det dags för gitarhero och jag ÄGDE! Alltså, det var som om jag aldrig hade gjort annat än spela det. Jag var så fruktansvärt fantastiskt duktig!!!!! SERiöst. ni anar inte. jag bara satt där, tryckte på knapparna och spelade! matilda och hanna (systern) satt och stirrade med munnarna öppna av förvåning och med avundsjukan skriven över pannorna. helt fantastiskt bra var jag.

(okej seriöst nu. jag var inte jättebra. men jag var inte jättedålig. eller, okej. jag var jättedålig när jag började men sen gick det helt okej. men jag hade HELT otroligt kul och ser framför mig hur jag dygnet runt kommer våldgästa lägenheten och spelet och bara spela tills fingrarna blöder. eller, nej. men kul var det. och matilda och hennes syster satt mest och skrattade åt mitt knäppa fniss när jag gjorde någtot rätt och när jag fick leka rockstjärna och vinkla upp gitarren. så KUL! åh)


i am responsible

jag har alltid långt inne, tyckt att det är lite fånigt när man säger att musik räddar liv. eller, visst - det kan den göra, men jag hade inte upplevet det. men så kommer det stunder, när det känns så rätt. som när jag hörde blindside första gången. eller EF.s spelning på frizon i somras. jag minns det så sjukt tydligt. hur vi suttit och pratat och krig och våld och militär och en kompis sa att om någon siktade med en vapen mot någon av oss andra, så skulle han skjuta den personen. och det värkte i hjärtat, för det var fint sagt och läskigt sagt. och sen gick vi på konserten i magasinet. och första låten som spelades var en som de skrivit utifrån ett samtal från en lärare på columbine massakern till larmcentralen. det var längesen jag greps så djupt av musik och ett fåtal ord. de här killarna kan verkligen sin grej och det gjorde mig så glad och ledsen och rörd. jag kände så mycket.

och nu har en ny cd kommit ut och jag sitter och lyssnar på deras myspace om och om igen för det är så fantastiskt BRA. och ja, musik räddar liv. får människor att leva. och det är jag tacksam för.

www.myspace.com/ef     


all of us



alltså. tackgodegud för youtube och bra band och fin musik och och och .. ja. den här har inte jag sett pår hur länge som helst, och knappt lyssnat på låten heller. och det är lite konstigt för det var och är fortarande, en av mina absoluta favoriter. den finns inte ens med på min mp3 längre. men nu blir det andra bullar av, heja låten! heja blindside! (((: i like

(och, jag vet att typ ingen kommer se den. men gör det. för min skull. och jag vet att det faktiskt är många som läser min blogg, det gör mig lite stolt och lite glad, och jag tycker att ni minsann ska se videon och säga något. inte om den. men kanske ett hej. jag vet inte. muntra upp mig i min snoriga vardag)

so sick..

antal glas i mitt rum: 20
antal muggar i mitt rum: 6
antal tabletter de senaste dagarna: många!
antal näsdukar använda: många (nästan en hel papperskorg är fylld)

jag är sjuk, fortfarande, men hoppas på att tillfriskna snart. jag är trött på att bara ligga i min säng och snora och ta tabletter för att kunna sova och må allmänt uruselt. rensade precis mitt rum på disk och det var en lättnad.glasen och muggarna stod överallt och nu kan jag röra mig utan att vara rädd för att ha sönder något. och nu börjar jag känna mig hungrig, att leva på skorpor och cocacola i två dagar är bra för en sägs det ju. min säng är helt full av smulor och jag vill bli frisk. okej?