Linda Maria

lycka, svett och ett par tårar kan nog sammanfatta min lördagkväll. för att stå inträngd bland tretusen människor, med full uppmärksamhet på den gnistrande konfettin som exploderar från scenen i form av musik och dans från en popkung kan inte mätas med något. jag kan inte beskriva den känslan av total närvaro som fanns i arenan, fryshuset igårkväll mellan åtta och kvart över tio.

jag tror jag var lycklig då, jag var det. när jag dansade till tonerna, när jag stampade i takt med trumman, när jag sjöng med i låtarna och skrek sönder halsen i andra låtar, när min sjal höll på att kväva mig - då var jag lycklig. och när han exploderade om och om igen kunde jag inte göra något annat än att blunda och lyssna.

vad jag bryr mig om nu
är att se som i slowmotion
hur du går sönder inuti
så som jag gjorde det