Linda Maria

under en månad hinner man uppleva en hel del.
kaos. glädje. sorg. smärta. ånger. ett sting av svartsjuka. hat.

och uppleva en massa.
klippa och raka ett huvud, döda miljontals knott, laga falafelchokladboll, bjuda folk på olivspad, dela tankar med vänner, gå promenader, hänga i kyrkan, leka, skratta, gråta, kramas, slås, kittlas, få skvavsår, stuka foten, få dialekt, se världen från ett fjäll, leda runt konfiramnder på korsvandring, se liv förändras, prata, lära känna människor, lära sig att älska människor, höra saga, skoja och stimma.

det har varit en fantastisk månad. hallå, faktiskt. och jag saknar det, huset är tomt utan en massa konfiramdner som låter och har sig och utan skratt och stoj. är nästan så att jag går och ropar hallå och försöker förstå vart alla människor har gömt sig. och någiot som är ännu konstigare - att livet har gått på här hemma. att det hänt en massa saker här med, folk skaffar sig jobb och bil och hus och barn (nej, inte allt det men nästan) och det känns allmänt konstigt för på något sätt så har jag inte tänkt på det. även om det är en självklarhet. men jag har inte tänkt så långt.

nu ser jag framemot en vecka där jag får träffa folk och umgås innan det bär av mot skåneland. och och och, faktiskt så vill jag dit. men först vill jag hinna träffa folk så att det inte går en hel sommar utan att man setts.

                                                                                 transtrand 07♥