Linda Maria

jag har just morgonbadat i 16,5 grader.
det var kallt.

sitter i torekov och internet är inte lika segt som vanligt. men jag har ingen aning om vad jag ska skriva.så hej.
snart är det bröllop. och sen frizon. och sen.. stockholm eller skåne ?!

regnet öser ner och jag sitter i det vackra, men dock flugfyllda, vindsrum i skånelängan.

det är vackert.
jag älskar regn.

men lite sol skulle inte skada då jag inte har någon solbränna att tala om, jag är nästintill vit och den där sommarfräscha brunhetskänslan har inte infunnit sig. jag hoppas den kommer.

nu är planer på att kanske hälsa på folket i skövde och sen fara till Smögen och systern några dagar, men det är väldigt osäkert. internetmöjligheterna är fasligt få och dom som finns är antingen på bibliotek i närliggande by, eller pappas sega jobbdator. nu sitter jag och leker på den senare.

harry potter and the deathly hallows väntar på mig.. det är , blandade känslor inför sista delen av serien som jag följt nästan halva mitt liv.

det är kul när man ser på statistiken att det är en hel del som läser det lilla jag skriver.
men inte kommenterar.
det är mindre kul.

idag drar jag till västerås på gott och ont, vet inte riktigt vad jag ska göra men det ryktas om någon grillkväll och sen en fika på stan med en vän och sen en slappkväll. det låter s o m m a r  i mina öron. eller något. den här sommaren känns inte riktigt som sommar, för det är mycket som jag hade tänkt som kanske inte blir av. många önskningar som inte slår in. jag hatar att det ska kännas så och hata att sommaren känns så kort. det är bara några veckor kvar innan jag börjar mitt tredje år och fy vad skönt det ska bli. ett år till, sen kan ångesten inför framtiden få döda mig, bara jag slipper komma tillbaka till kvava lokaler som luktar tristess.
men på samma gång så kommer jag sakna det. ingen skola, vad ska jag göra då och vem ska jag leka med då och hur ska mitt liv bli. jag har levt i arton år och har typ aldrig kunnat svara på frågan vem sjutton jag är. om någon skulle fråga mig nu skulle jag bara skratta och gå iväg, för jag vet inte.

jag saknar känslan av total kontroll, över att veta vad jag vill med mitt liv. jag hoppas att den känslan kommer infinna sig så småningom, men just nu känns det föga troligt. eller, inte just nu iallfall. jag minns månaden i fjällen med glädjeblandadsorg, och ser framemot att träffa vänner igen. det är lite för tomt härhemma. bara jag och bror och hans flickvän. ska bli riktigt kul när pappa och lillebror kommer hem på lördag, då är det mer än en månad sen jag såg dem sist. och hur mycket jag än inte vill vara beroende av min familj, så är jag det. jag vill att dom ska finnas där och jag tror att man behöver vara borta ifrån dom ett tag för att inse det.

gud vad smart jag är. eller inte. jag har bara skrivit av mig lite. mycket nöje när du läser det här, om du läser igenom allt det vill säga. jag hoppas det. fast endå inte.

Från den stunden vi kom hit till jorden,
vi möttes av sol ovan för.
Finns mycket mer,
än det du och jag ser,
mycket mer än vi känner och hör.
En kärlek som är oändlig,
men så lite som vi kan förstå. - lejonkungen

 (och okej, jag vet att min rubrik inte har något som helst att göra med det jag skriver. men det spelar ju ingen roll, egentligen. eller, jo kanske.)

stockholm var inte riktigt det jag hade hoppats på och därför ser jag med förväntan fram emot en resa till västerås. som jag hoppas ska kunna bli av. ikväll eller imorgon och någon dag framåt. det är bara så tomt här i huset och jag saknar känslan av att alltid ha folk tillhands. här jobbar typ alla och är bortresta och jag vet inte vad. hade trott att det skulle bli annorlunda bara. men sånt är livet, vi ses en vacker dag.

och drömmarna om Göteborg börjar ta form. en lägenhet med dig vore fest, ska vi säga det? hallå, faktiskt, jag är taggad.