musiken är rytmen som får mig att andas.
Livet är lite kaos.♥ Det är när musiken tystnar och jag sitter ensam under ljusslingans sken och stjärnans i fönstrets snurrande, som jag inser; det här är rätt. bara jag och de dova undertonerna i textraderna. de glada och livfulla språket. de ångestfyllda vrålen ut i nattluften. allt finns där, allt. långsamt, snabbt, tempo och takt. den berör mig och får mig att förstå. det är något oförklarligt i melodislingorna, något speciellt som lockar mitt öra. kanske är det bara sanningen. eller, så är det något annat. hursomhelst, blindside - the band, berör mig. texterna talar in i mitt liv och melodierna som är så vackert komponerade har inverkan på mitt liv och mig själv.
tack.
till exempel de här raderna ur låten "my alibi". hur sanna är dom inte, hur talande är dom inte?! wow.
My feet felt light for the first time in months.
It was like you came walking across the room
Straight at me and then straight through me
And then stopped and stood still for awhile
I knew then that i'd been lonely for quite some time
And as we started to dance you gently took off my tear soaked coat
And let it fall heavy to the floor and then
We danced some more
When all is said and done
When all is gone and still just begun
I will be asked what i did with my time and why
Can you be my alibi
Cause i know i spent it dancing with you .....
ingen rubrik.
tack- men ta iväg alla färglada serpentiner och släck ljuset. jag orkar inte med det just nu.
K A O S
ingen rubrik
jag saknar.
onödig information
favorit "varma koppen"just nu - äppel&kanel
favoritlåt just nu - varning för ras, Lars W
favoritröja just nu - min randiga.
favoritord just nu- oanständig.
favoritskor just nu- röda converse
favoritdröm just nu- den om..
favoritdag just nu - lördag
favoritfrukt just nu- apelsin
om jag skulle gjort detta alldeles fint och korrekt skulle det vara snyggare - så jag skiter idet.
osynliga snökristaller .
för varje gång jag får en bra idè, så raseras allt av mina tankar om att "nej, det här kan jag ju inte skriva", det här låter ju helt fel och alldeles urbotat dumt, är du korkad eller?"
men så borde det ju inte vara?
för varje gång jag är i närheten av det så kommer jag på något. något som jag knappt kan beskriva i ord, ett mönster av meningar som vill vill vill publiceras i den oerhört stora blogg-världen.
men sen går det inte. det finns en block, en spärr som stoppar mig. kanske rent förnuft - eller bara känslan av att jag inte kan formulera känslan här. jag kan inte förklara. (jag kan inte vara annat än djup , förlåt mig daniel)
det är när de osynliga snökristallerna smälter bort från trädtopparna som känslan av förvirring slår mig. det är när månen visar sin bleka siluett på den djupblå himlen som jag antar. som jag förstår. jag kan inte beskriva det här, jag kan inte uttrycka mina känslor i ord. det är asfaltens fel, det är den som gör så att mina tankar stannar inanför pannbenet.
det är vintern som gör det.
det är mörket som gör det.
det är den kyliga och friska höstluften som gör att jag förstår. det är den som får mig att tänka.
krokodil.
min dröm
det är där jag vill stå och agera, spela och leka med orden.
se dom flätas samman av författarens ord, se dom vävas ihop av melodin.
jag vill stå på scenen och vara någon annan
jag vill stå på scenen och vara mig själv.
jag vill stå på scenen och förmedla något.
jag vill agera. jag vill spela. jag vill stå på scen.
jag vill förmedla och beröra.
lång dags färd mot natt
 | ||||||
| ||||||
www.dramaten.se
teater
igår var jag och min kära vän emma på cabaret och såg en U N D E R B A R peter Jöback. wow.
och. idag. Jonas Karlsson, Jonas Malmsjö, Lena Endre & netts älskade Börje. Lång dags färd mot natt.
men, det är för Jonas&Jonas jag är så glad och förväntansfull. dom är ju helt enkelt underbart duktiga.
en älva.
jag skriver alledles för mycket blogg. men det är något med det här. det är något speciellt med att skicka ut sina tankar i internetvärlden som drar mig till det. kanske kan jag få svar på livets stora frågor?! eller så roar jag bara mina vänner med mina tankar..
jag drömmer om älvor och dansande eldgnistror. jag vet att det är barnsligt och omoget, men jag längtar efter det. efter det barnsliga och onormala. min dröm är att bli en älva, bli en livs levande tingeling. sprida lite glitter till världen. det är det jag önskar. och, ett stort plus är ju att få vingar. att bara kunna flyga iväg liksom. och- alla vet ju att älvor är oerhört snygga och fina.
en älva. det är det jag skulle vilja vara. tänk er, en älva i virvlande snödans under fullmånens vakande ögon.
-sprakande!
-rent!
-förtrollande.